Torsdagsfunderingar
Det är ju himla typiskt att himlen är full av moln idag när jag för första gången på x antal dagar inte har en enda sak planerad. På senaste har det varit mycket random ärenden, allt från teorilektioner till bankbesök till att mata katter hos bortresta morföräldrar, jag har haft åtminstone någonting att göra varje dag. Idag har jag inte det. Idag hade jag tänkt att lägga mig ute i solen med teoriboken i högsta hugg. För att det ska fungera behövs det strålande sol obviously, så den planen dog ju direkt jag tittade ut genom fönstret när jag vaknade.
Så. Det blir väl helt enkelt att ta itu med alla tråkiga saker som verkligen behövs göras. Typ städa mitt bombnedslag till rum, planera packning till roadtripen, ta en promenad (behövs definitivt lite träning, dock är träning bland det värsta jag vet - därav hamnar det under "tråkiga saker") och annat tråkigt. Sedan finns det ju lite roligare saker att göra, typ plugga körkortsteori (ändå ganska kul att utmana sig själv på testerna..), fixa naglarna, läsa böcker och så vidare. Näe, usch, jag vet knappt vad jag babblar om just nu.. en sak som också hade varit kul att göra är helt klart att fixa lite med bloggen, kanske mecka lite med designen, lägga upp en massa inlägg osv. Tyvärr känns det inte jättefrestande just nu då det mesta som har med blogg.se att göra verkar strula, det reducerar mitt tagg totalt. I skrivande stund fick jag däremot litegrann lust att åka in till stan och gå lite i affärer när jag är klar med allt här hemma. Kanske möta upp mitt hjärta när han slutar jobba.. vi får väl se hur det blir med den saken! Kanske blir det något, kanske inte. Åka in till stan är ju ingenting jag gör bara sådär direkt så vi får se..
Nu ska jag sluta skriva värdelös skit här i bloggen, det är mest ett sätt att skjuta på städningen. Skärpning Emma, var så god att ta tag i saker och ting. See you.
Humörsvängningar, resor och körkortsutbildning
Hejhopp.
Jag ligger för tillfället i sängen och funderar över att klockan är alldeles alldeles för mycket för att vara vaken. Visserligen har jag faktiskt ingen tid att passa just imorgon men det kan ändå vara bra att komma i säng i någorlunda tid. Jag ska verkligen försöka att somna relativt snart, trots att klockan blev för mycket för att ta Ataraxen. Först ska jag bara skriva klart inlägget, jag känner att det helt klart är dags för ett sådant, för snacka om att bloggen blir lidande just nu.. inte pga att jag är sådär oerhört upptagen utan snarare för att det hade varit mobilblogginlägg som gällt om inte appen hade varit ur funktion. Lusten att sitta vid datorn just nu är inte jättestor, speciellt har jag ingen lust att sätta mig vid datorn och överföra en massa mobilbilder för att sedan lägga upp de här, då får det nästan vara. Att ladda upp via appen hade ju varit perfekt, men icke. Bloggen får väl lida just helt enkelt. Är egentligen jävligt bitter över det men jag försöker att inte freaka ur.
Det är faktiskt framförallt mitt humör som är ur balans just nu.
Det svänger som en jäkla berg- och dalbana mest hela tiden och det är knappt så jag hänger med. Extrempunkterna på kurvan är också just extrema så det går åt en hel del energi åt dessa humörsvängningar. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det - hittar man ingen uppenbar orsak till problem blir det automatiskt lite lite svårare att lösa dem. Annars är det väl helt okej, ångest vissa kvällar, borta från världen vissa dagar men inget som är värre än något jag tidigare upplevt.
Det händer dock rätt mycket just nu, två resor är på ingående samtidigt som jag försöker hålla körkortutbildningen vid liv så mycket som möjligt vid sidan av allt som händer. För att börja med resorna, på lördag drar jag och pojkvännen Tomas iväg på en roadtrip. Vi ska bila söderut, besöka Göteborg ett dygn för att sedan fortsätta ned till Skåne där vi ska spendera ytterligare två dygn hos mina släktingar innan vi åker hemåt igen. Mycket bil blir det men det kan helt klart bli en upplevelse! Det ska bli roligt att hitta på något bara vi två, resa nummer två är ju lite större än så så att säga. Jag är lite smått orolig att jag ska få ett mental breakdown och att det ska sabba hela roadtripen men jag ska försöka att inte tänka i dessa banor alltför mycket. Hur jag nu ska lyckas med det med min "starka" kontroll över mina tankar.. i vilket fall, helgen efter roadtripen ska jag, Tomas, hela hans familj samt hans morföräldrar flyga upp till Kiruna för att sedan åka vidare till Björkliden som ligger nästan vid riksgränsen till Norge. Väl där blir det antagligen lite fjällvandring och annat spännande! Jag har aldrig varit så högt upp i Sverige så det ska verkligen bli kul att få uppleva den typen av natur och miljö. Även där är jag dock orolig så klart, både för flygresorna och hela vistelsen... vet inte riktigt hur jag ska tackla det på bästa sätt men jag får hoppas att det löser sig på ett eller annat sätt.
Samtidigt håller jag alltså på med körkortsutbildningen.
Tyvärr har jag haft uppehåll med körningen i snart två veckor pga att det har varit fullbokat på körskolan samt att min kära privata handledare, det vill säga min papput, är bortrest för tillfället. Detta uppehåll oroar mig en aning och jag känner mig rätt stressad, jag vill ju egentligen ligga i så mycket som möjligt nu så att jag känner mig helt säker när förarprovet kommer. Tyvärr finns det ju inte så mycket mer att göra än att bara vänta tills jag får köra igen och då ligga i som satan. Något positivt är i alla fall att jag precis har avverkat den "intensiva" lärarledda teoriutbildningen. Den har varit i form av 4 lektioner på 90 min vardera, totalt 6 timmar teori med andra ord. Jag kan inte direkt påstå att det har varit någon big deal så på teorifronten är det nog lite lugnare, där är det mest bara att nöta skiten lite till nu så ska det nog gå vägen. På tal om något helt annat ändock inom samma område - jag funderar på att omboka halkbanan. Jag vill ändra både plats och datum, dock ska jag nog höra med mannen med kollen, det vill säga papput, innan jag gör något drastiskt. Det jag vill göra är alltså dels att flytta datumet, närmre uppkörningen - precis innan i princip så att jag är så säker som möjligt när jag gör övningen, samt byta plats för den. Jag upptäckte nämligen att kursupplägget på trafikövningsplatsen jag redan bokat inte riktigt var optimalt för mig samt att en annan plats i närheten hade ett mycket bättre (för mig) upplägg på det hela. Men som sagt ska jag höra med papput först.
Nu är klockan om möjligt ännu mer "alldeles alldeles för mycket" så jag ska nog ta och runda av, vare sig jag vill eller inte. Dags för mig att göra teoritester tills jag somnar.
Natti natti, vi hörs när vi hörs.
Miss Skeptical i farten
Nu har jag precis tagit kvällens tabletter och däribland mina Atarax för första gången på ett tag, i detta fall cirka en vecka. Jag har varit uppe till sent på nätterna i princip varje dag den senaste veckan och att ta "kvällsAtaraxen" mitt i natten är inte att ens överväga, om jag nu inte av någon anledning plötsligt skulle få för mig att det är en jättebra idé att sova bort halva den påföljande dagen.
Nu blir det troligtvis att läsa ytterligare en isländsk deckare och sedan hoppas på att läsandet inte gör mig för paranoid för att kunna sova sedan. Förhoppningsvis gör Ataraxen mig rätt avtrubbad så risken är väl i och för sig inte jättestor. Imorgon är det fredag, men det lär inte direkt göra detta relativt innehållsfattiga sommarlov roligare. Idag lever jag verkligen upp till mitt bloggnamn, "Miss Skeptical" är helt klart i farten. I better wake up as a whole new person tomorrow, eller något.
Avreagerar mig
Just nu är jag på riktigt jävla dåligt humör.
Troligtvis är det delvis pmsen som talar så jag får väl ha det i åtanke men usch vad jobbigt det är. Är lack på det mesta. Hatar det. Behöver avreagera mig och det fort.
FotbollsEM. Jag var helt inne i det när det spelades 2004 och såg verkligen fram emot att titta i år. Dock gjorde jag tillsammans med pojkvännens familj ett tips av det hela, vilket jag nu inser var lite av ett misstag. Det blir för mycket tävling och inte riktigt en sådan kul grej som det annars skulle kunna ha varit. Vi har tippat vinnare och resultat på varenda match i hela EM, alla har satsat hundra kronor och den som har flest rätt i slutändan vinner hela potten. Tipset var en kul grej i början, sedan blev det snabbt en ännu roligare grej när jag på något jävla vänster gick upp i ledningen trots att jag är noll fotbollsintresserad. Väl uppe i ledningen blev matcherna viktigare och viktigare för att behålla förstaplatsen så när mitt ena tippade finallag åkte ut redan innan kvartsfinalerna började det bli lite jobbigt. Matcherna efter det har nästan varit som på blodigt allvar men jag har trots allt hållt ledningen under hela EM. Åtminstone ända tills ikväll då antiklimaxet kom när mitt andra finallag åkte ut och jag plötsligt stod helt utan chans att plocka poäng i finalen på söndag. Nu halkade jag ned från förstaplatsen och efter finalen på söndag kommer jag säkerligen att sluta som en utav de sist placerade. Just nu är jag alltså skitgrinig på att hela tipset verkar avgöras på de tre sista matcherna, man får nämligen djävulskt mycket poäng på de matcherna så har man tippat just dessa matcher rätt kan man vinna hela skiten trots att man ligger sist innan i princip. Och JAG VET JAG VET JAG VET JAG VET FÖR I HELVETE att det bara är ett litet familjetips men vad fan, det är verkligen inte kul att ligga etta i princip hela jävla fotbollsEM för att sedan snubbla på mållinjen under de två sista matcherna av typ hur många som helst. Åh. Hade jag inte ledit hela tiden hade jag verkligen inte reagerat såhär, fan också, hade jag inte kunnat ligga typ i mitten istället!? Varför råkade jag tippa så bra fram tills nu, helvete också, orkar inte bli arg. Orkar inte bli lack på något så otroligt löjligt som det här. Jävla pmsäckel. En sak är säker, jag tvivlar på att jag kommer att tippa fotbollsVM nästa år.
Facebook, bloggar, instagram. Vidrigt.
Ändå använder jag samtliga sociala medier själv men jag funderar fan på att lägga ned. Jag är så less på att konstant behöva se och äcklas av folks extrema bekräftelsebehov, det är så tragiskt och vidrigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Tragiska människor som konstant behöver hävda sig och få uppmärksamhet på de mest vidriga sätt, fyfan säger jag bara. Det värsta är ju nästan att de faktiskt får uppmärksamheten de ber om och att folk som inte låter sitt bekräftelsebehov ta över lätt glöms bort. USCH. Jag är less på att se alla som skryter om sina utlandsresor och förhållanden och alla "lyxiga" och coola saker de har och upplever och gör allt för att verka ha det perfekta livet. Vidrigt. Skulle nästan tro att det delvis är människor som har behovet av att bete sig på det här sättet som INTE har det perfekta livet. Skulle de ha det skulle de knappast ha ett behov av att försöka övertyga andra om det. Antagligen är det egentligen mest synd om dessa människor men ändå stör jag mig. Som fan. Har man inte exempelvis facebook idag blir man ju tyvärr totalt avskärmad från verkligheten, det är synd att ens försök till att inte vara helt socialt avskärmad automatiskt också innebär att man får stå ut med att se all den här skiten. Min egen facebooksida har jag slutat uppdatera sedan länge och nu överväger jag att lägga ned instagram också. Jag lägger mest upp bilder där för att jag inte har någon annanstans att lägga upp mina bilder då blogg.se-appen inte fungerar, jag tycker nämligen att det är hemskt kul att fota och redigera och vill gärna ha mina bilder samlade någonstans. Allra helst här på bloggen men det verkar ju vara helt jävla omöjligt att få till just nu så då får det bli instagram i brist på annat. Hur som helst är jag rädd för att bli en sådan där jobbig person jag nu beskriver i och med att jag faktiskt använder skiten, det är säkert jävligt lätt att falla dit. Usch. Jag hatar verkligen dagens samhälle, på riktigt, jag skulle hemskt gärna velat leva under ett annat århundrade eller åtminstone under ett annat årtionde innan allt vad datorer och internet heter fanns. Jag längtar inte bara bort till andra miljöer dagligen utan även till andra tider. "I was born too late", helt enkelt.
Kärlek och framtidsplaner
Kärleken. Det som blivit det vackraste som finns. Det som får mig att fortsätta kämpa, det som får mig att leva. När man hittat någon man kan se hela sitt liv med blir man ängslig och skör. Rädd att på något sätt förlora både denne någon och kärleken. Även om man aldrig vill lämna varandra kan man aldrig veta vad som väntar bakom hörnet. Slumpen, ett missförstånd eller fel val i trafiken, på några sekunder kan allt vara över. Livet är så skört, kärleken blir skör. Hur stark den än är är livet alltid skörare.
Jag ser mitt liv med dig. Får nästan svårt att njuta av nuet då jag konstant ser alla framtida situationer jag vill dela med dig. Längtar till saker, vill uppleva så mycket. Samtidigt känner jag att vart jag än är och i vilken situation jag än befinner mig är det värt det så länge jag är med dig. "Home is wherever I'm with you".
Drömmer konstant. Tänker att jag om ett år kan ha flyttat hemifrån med världens bästa pojkvän. Bästa möjliga scenario är att pojkvännens ködagar om ett år räcker till en studentetta åt oss med lagom avstånd till våra respektive högskolor. Pojkvännen konverterar till lärarhögskolan i höst men vart jag hamnar efter studenten om ett år är inte riktigt klart. Troligtvis på stockholms universitet eller KTH. Eller så gör jag något drastiskt och flyttar ned till Lund, förutsatt att jag får med mig min älskade naturligtvis. Annars blir det Stockholm, som sagt, home is wherever I'm with you. Under kvällen har jag kikat lite på studentbostäderna som ägs av föreningen som min pojkvän står i kö hos. Jag hade nog tittat på varenda bostadsområde utom ett när jag i stor besvikelse höll på att ge upp och övervägde att skippa att titta på det sista området. Till slut gav jag det en sista chans och tur var väl det, jag blev nämligen oerhört positivt överraskad. Jag hittade området med (enligt mig) några av de fräschaste bostäderna, den bästa miljön och omgivningen, minst antal krävda ködagar, det bästa av allt på många sätt helt enkelt! Jag är såld. Nu är det bara att hoppashoppashoppas på att vi får vår chans. Det känns nästan lite löjligt såhär långt i förtid, men att ett år går rysligt fort har jag minst sagt fått erfara så nog är det väl bra att vara förberedd alltid. Snart är vi där. På riktigt.
Take me away
Dagdrömmar. Flera gånger om dagen drömmer jag mig bort till andra platser, olika miljöer jag gärna vill befinna mig i och uppleva. Jag tittar på resor, bilder, skapar egna bilder och upplevelser i huvudet. Det bedövar min längtan för stunden men snart kommer min fantasi inte att räcka till längre. Det är då alla böcker kommer in i bilden, det är då jag begraver mig själv i bok efter bok, i miljö efter miljö och lever mig in så pass att jag nästan tror att jag förflyttat mig till en annan plats för en liten stund. Även detta bedövar min längtan för stunden, det bedövar nästan helt medan jag fortfarande är inne i boken men så fort jag vänder dess sista blad blir alltihop nästan ännu värre. Plötsligt vet jag knappt vart jag är och vill ofta gå tillbaka i boken för att få fortsätta befinna mig i den nya miljö jag målat upp medan jag läst. Jag behöver komma bort. Jag behöver se världen. Jag behöver se allt det vackra i världen för att åtminstone i någon bemärkelse finna den uthärdlig och okej att leva i.
Här följer bilder på några miljöer jag inspireras av. Samtliga bilder är enligt uppgift tagna på Island, huruvida det stämmer eller inte kan jag inte uttala mig om med hundra procents säkerhet. Island är i vilket fall i största allmänhet en stor inspirationskälla för mig just nu. Jag fascineras av både miljön och språket, dessutom läser jag för tillfället böcker av en isländsk författare samt lyssnar en del på ett isländskt band som gör mycket låtar på isländska. Inspiration, inspiration...
'
Innehållsrika dagar
Hade det inte varit för att jag av någon konstig anledning inte kan logga in på blogg.se-appen hade det blivit betydligt bättre uppdatering de senaste dagarna. Sitta vid datorn har jag varken haft tid eller lust att göra men det betyder inte att jag inte haft massor att berätta. Dessa "massor" hade varit betydligt smidigare att ta via appen, men det vill sig tydligen inte. Jag blir så arg.
Så vad har jag hunnit med de senaste dagarna? Drar ett urval. Jag har:
Gått riskettan, haft tre körlektioner och två teorilektioner, åkt ett flertal bussresor, spelat en massa kortspel, storhandlat, bakat en massa, gått ut och käkat med mitt hjärta och två fina vänner ("dubbeldejt" kan man kanske säga), fyllt 18 år (!), haft ett halvstort firande på födelsedagskvällen med familj, släkt, vänner samt Tomas familj och släkt, fått en massa fina presenter, skjutit iväg en champagnekork ett x antal meter, lagligt köpt en trisslott 23.59 på födelsedagen dessvärre utan vinst, firat midsommar med tio härliga människor hemma hos mitt hjärta, solat, grillat, dunkat musik, dansat, badat i pool, förtärt små mängder dock ändå en del alkohol osv osv, jag kan fortsätta hur länge som helst men jag tror att jag låter bli.
Jag har allt som allt hunnit med en hel del på senaste, det är knappt så att jag hänger med själv.
Nu ska det dessvärre regna hela halva veckan som kommer så det blir troligtvis en del kommande innedagar med serier, böcker (dvs deckare) och annat smått och gott. Allt kändes kalas ända tills någon gång på småtimmarna inatt då jag plötsligt började inse på riktigt hur innehållslös och seg den här sommaren kommer att bli i fortsättningen. Jag blev riktigt uppgiven och ledsen där ett tag och det blev ett sådant tillfälle där det verkligen hade varit underbart om blogg.se-appen hade gjort sitt jobb. Jag får helt enkelt ta det en annan gång.
På återseende.
Utmaning, kärlek, körkortsutbildning och ångest
Tänkte uppdatera läget och berätta lite om de senaste dagarna.
I lördags tog jag mitt förnuft till fånga och utmanade mig själv och mitt psyke något ordentligt. Jag tog bussen hem till en klasskompis som bor relativt avlägset för att umgås med honom samt ytterligare några klasskompisar. Vi designade deras blogg som ingår i deras projektarbete, "gejmade", umgicks och hade det trevligt ungefär fram till middagen då jag åkte hem och åt. Jag ville inte att utmaningen skulle bli alltför stor och jag ville heller inte riskera en väldigt negativ utgång, därav mitt val att åka hem och äta. Efteråt var det tänkt att jag skulle åka tillbaka, dock fick jag ångest en stund in på kvällen och började tveka. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga en andra gång, drog lite YOLO-pepp och sa åt mig själv att sluta oroa mig och leva och ha lite kul istället. Det slutade med att jag åkte tillbaka för ännu mer umgänge, skratt, prat, sång, gejming, nattbad, nattbastu och annat spännande. Riktigt riktigt kul hade jag, det är inte varje dag jag får för mig att ta ett dopp klockan två på natten tillsammans med en massa kompisar, det händer liksom inte. Jag är verkligen jättestolt över mig själv och framstegen jag gör hela tiden, det känns så jäkla bra.
I lördagsnatt kom även pojkvännen hem efter en vecka i studion.
Han kom och hämtade upp mig någon gång där på småtimmarna och efter det har kärleken minst sagt flödat. Det blev en väldigt sen kväll/tidig morgon följt av ett underbart dygn präglat av lycka, kärlek och andra härliga känslor. Jag har svävat som på moln sedan i lördagsnatt, kärleken har verkligen svämmat över. Helt fantastiskt.
Bild från ett besök på The Studio i september 2011
Idag måndag sov vi alldeles för länge och jag fick nästan stressa för att hinna iväg till alla dagens aktiviteter.
Först hade jag en körlektion där vi övade lite stadskörning och annat smått och gott. Det gick relativt bra, inte helt hundra såklart men det kunde definitivt ha gått sämre. Efteråt fick jag först irra runt på världens största mataffär i jakt på lite sen lunch för att sedan stå rastlös i en lång kö i hundra år medan klockan tickade på i hyperfart för att till sist snabbt stå och trycka i mig käket minuten innan det var dags att slå sig ner på en sketen stol och spendera dryga tre timmar på riskettan. Jag som redan har extrem och nästan överdriven respekt för trafiken förväntade mig att bli totalt psykiskt nedbruten och oförmögen att någonsin köra bil igen efter riskettan, men så illa var det faktiskt inte. Jag var med hela tiden, lyssnade hela tiden, fick inte panik över någonting och det blev inte jobbigt mer än en gång då bilderna blev lite för jobbiga. Eller, egentligen var de inte det men min hjärna ville gärna inbilla sig det. Han som höll kursen var riktigt bra, han hade en lättsam ton och fick det att inte bli alltför tungt samtidigt som allvaret ändå framgick, kunde inte ha blivit bättre. Nu är alltså riskettan avklarad, ett steg närmare körkortet med andra ord! Jag fick dessutom bokat alla körlektioner som ingår i intensivkursen när jag ändå var där borta på körskolan så det känns också hur bra som helst. Bara att köra på nu då!
Ikväll blir det nog inte alltför sent dessvärre.
Jag känner mig faktiskt till och med stressad av att jag måste gå och lägga mig. Jag var inte hemma från riskettan förrän halv åtta-åtta nu ikväll och efter det sprang tiden iväg. I och för sig ligger jag halvt utslagen i sängen av trötthet med stela muskler och huvudvärk efter en relativt tuff dag så jag orkar nog ändå inte göra särskilt mycket. Dock är det fortfarande jobbigt att känna sig begränsad, känna att man inte kan hitta på något om man nu skulle få lust med det och att man faktiskt behöver gå och lägga sig tidigt trots man har sommarlov. Jag har både körlektion och teorilektion imorgon så det gäller att vara pigg och alert, fan också. Just nu känns det inte alls bra. I skrivande stund fick jag plötsligt en ångest som heter duga så jag väljer nog att avrunda här. Fan också. Fan.
I lördags tog jag mitt förnuft till fånga och utmanade mig själv och mitt psyke något ordentligt. Jag tog bussen hem till en klasskompis som bor relativt avlägset för att umgås med honom samt ytterligare några klasskompisar. Vi designade deras blogg som ingår i deras projektarbete, "gejmade", umgicks och hade det trevligt ungefär fram till middagen då jag åkte hem och åt. Jag ville inte att utmaningen skulle bli alltför stor och jag ville heller inte riskera en väldigt negativ utgång, därav mitt val att åka hem och äta. Efteråt var det tänkt att jag skulle åka tillbaka, dock fick jag ångest en stund in på kvällen och började tveka. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga en andra gång, drog lite YOLO-pepp och sa åt mig själv att sluta oroa mig och leva och ha lite kul istället. Det slutade med att jag åkte tillbaka för ännu mer umgänge, skratt, prat, sång, gejming, nattbad, nattbastu och annat spännande. Riktigt riktigt kul hade jag, det är inte varje dag jag får för mig att ta ett dopp klockan två på natten tillsammans med en massa kompisar, det händer liksom inte. Jag är verkligen jättestolt över mig själv och framstegen jag gör hela tiden, det känns så jäkla bra.
I lördagsnatt kom även pojkvännen hem efter en vecka i studion.
Han kom och hämtade upp mig någon gång där på småtimmarna och efter det har kärleken minst sagt flödat. Det blev en väldigt sen kväll/tidig morgon följt av ett underbart dygn präglat av lycka, kärlek och andra härliga känslor. Jag har svävat som på moln sedan i lördagsnatt, kärleken har verkligen svämmat över. Helt fantastiskt.
Bild från ett besök på The Studio i september 2011
Idag måndag sov vi alldeles för länge och jag fick nästan stressa för att hinna iväg till alla dagens aktiviteter.
Först hade jag en körlektion där vi övade lite stadskörning och annat smått och gott. Det gick relativt bra, inte helt hundra såklart men det kunde definitivt ha gått sämre. Efteråt fick jag först irra runt på världens största mataffär i jakt på lite sen lunch för att sedan stå rastlös i en lång kö i hundra år medan klockan tickade på i hyperfart för att till sist snabbt stå och trycka i mig käket minuten innan det var dags att slå sig ner på en sketen stol och spendera dryga tre timmar på riskettan. Jag som redan har extrem och nästan överdriven respekt för trafiken förväntade mig att bli totalt psykiskt nedbruten och oförmögen att någonsin köra bil igen efter riskettan, men så illa var det faktiskt inte. Jag var med hela tiden, lyssnade hela tiden, fick inte panik över någonting och det blev inte jobbigt mer än en gång då bilderna blev lite för jobbiga. Eller, egentligen var de inte det men min hjärna ville gärna inbilla sig det. Han som höll kursen var riktigt bra, han hade en lättsam ton och fick det att inte bli alltför tungt samtidigt som allvaret ändå framgick, kunde inte ha blivit bättre. Nu är alltså riskettan avklarad, ett steg närmare körkortet med andra ord! Jag fick dessutom bokat alla körlektioner som ingår i intensivkursen när jag ändå var där borta på körskolan så det känns också hur bra som helst. Bara att köra på nu då!
Ikväll blir det nog inte alltför sent dessvärre.
Jag känner mig faktiskt till och med stressad av att jag måste gå och lägga mig. Jag var inte hemma från riskettan förrän halv åtta-åtta nu ikväll och efter det sprang tiden iväg. I och för sig ligger jag halvt utslagen i sängen av trötthet med stela muskler och huvudvärk efter en relativt tuff dag så jag orkar nog ändå inte göra särskilt mycket. Dock är det fortfarande jobbigt att känna sig begränsad, känna att man inte kan hitta på något om man nu skulle få lust med det och att man faktiskt behöver gå och lägga sig tidigt trots man har sommarlov. Jag har både körlektion och teorilektion imorgon så det gäller att vara pigg och alert, fan också. Just nu känns det inte alls bra. I skrivande stund fick jag plötsligt en ångest som heter duga så jag väljer nog att avrunda här. Fan också. Fan.
En hektisk kommande vecka
Under de första dagarna på mitt tolfte och sista sommarlov har det alltså varit lite lack of kärlek.
I övrigt har jag inte haft sådär överdrivet mycket för mig på dagarna heller. Jag har haft en körlektion, övningskört lite hemma, storstädat rummet, läst litelite körkortsteori, ritat, tittat på fotboll, solat, varit och storhandlat med mamma och annat tramsigt. Det är i och för sig bra att jag tar det lugnt och laddar upp ordentligt då nästa vecka minst sagt kommer att bli hektisk! Intensivkursens mest intensiva vecka står för dörren och mitt i alltihop ska jag hinna med att fylla år och fira det också. Hujedamig. Här kommer schemat för nästa vecka:
Måndag:
Körlektion 40 min + riskettan 3 h och 15 min
Tisdag:
Körlektion 40 min + teorilektion 1 h och 30 min
Onsdag:
Körlektion 40 min + teorilektion 1 h och 30 min
Torsdag:
Min artonde födelsedag, till kvällen ska ett helt buffébord vara färdigt tills släkten kommer till mitt lilla firande.
Längre än så har jag inte tänkt än, först och främst gäller det väl att överleva ovanstående dagar och aktiviteter. Vad gäller buffén har jag i och för sig inte direkt ett jättestort ansvarsområde, efterrätterna är min lott och jag ska i princip bara slänga ihop några pajer och någon tårta, så det löser sig nog. I och för sig (nummer två) jobbar mamma hela veckan fram till torsdag och pappa är bortrest och kommer hem först på torsdag så troligtvis kommer jag även i slutändan att få ta hand om ganska många andra områden. Jaja, det löser sig det med. Det är ju faktiskt bara lördag än så länge, jag borde inte oroa mig över det där redan nu.
Just chill the fuck out, eller något.
I övrigt har jag inte haft sådär överdrivet mycket för mig på dagarna heller. Jag har haft en körlektion, övningskört lite hemma, storstädat rummet, läst litelite körkortsteori, ritat, tittat på fotboll, solat, varit och storhandlat med mamma och annat tramsigt. Det är i och för sig bra att jag tar det lugnt och laddar upp ordentligt då nästa vecka minst sagt kommer att bli hektisk! Intensivkursens mest intensiva vecka står för dörren och mitt i alltihop ska jag hinna med att fylla år och fira det också. Hujedamig. Här kommer schemat för nästa vecka:
Måndag:
Körlektion 40 min + riskettan 3 h och 15 min
Tisdag:
Körlektion 40 min + teorilektion 1 h och 30 min
Onsdag:
Körlektion 40 min + teorilektion 1 h och 30 min
Torsdag:
Min artonde födelsedag, till kvällen ska ett helt buffébord vara färdigt tills släkten kommer till mitt lilla firande.
Längre än så har jag inte tänkt än, först och främst gäller det väl att överleva ovanstående dagar och aktiviteter. Vad gäller buffén har jag i och för sig inte direkt ett jättestort ansvarsområde, efterrätterna är min lott och jag ska i princip bara slänga ihop några pajer och någon tårta, så det löser sig nog. I och för sig (nummer två) jobbar mamma hela veckan fram till torsdag och pappa är bortrest och kommer hem först på torsdag så troligtvis kommer jag även i slutändan att få ta hand om ganska många andra områden. Jaja, det löser sig det med. Det är ju faktiskt bara lördag än så länge, jag borde inte oroa mig över det där redan nu.
Just chill the fuck out, eller något.
Kärleksutmaning
Den här veckan har varit och är fortfarande en riktig utmaning. Tomas har varit i studion hela veckan och har och håller fortfarande på att spela in Insiteds nya album. Vi sågs en snabbis innan deras spelning i tisdags, jag såg honom på avstånd under spelningen, det är allt. Sedan dess har vi inte setts alls och inte hörts av särskilt mycket heller. Det är första gången vi är utan varandra såhär länge, det känns väldigt annorlunda och är verkligen en utmaning. Samtidigt som det är härligt att längta är det så jäkla jobbigt. Det har varit skönt med egentid, dock har jag under de korta stunder de senaste dagarna då jag faktiskt inte haft något att göra blivit extremt rastlös. Det känns som att jag måste uppehålla mig själv konstant för att inte saknaden ska bli för påtaglig. Skrivande stund är definitivt en utav de jobbigaste om inte den absolut jobbigaste stunden som varit under den senaste veckan. Saknaden och tomheten är så stor att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Jag känner bara att det räcker nu, vi har fått pröva vår kärlek tillräckligt. Det behövs inte mer, det hade nog knappt behövts något överhuvudtaget, vi vet vart vi står. Han och jag. Vi.
Tragisk värld
Som jag äcklas av världen ibland. Så falsk, så orättvis, så hemsk, så fel, både i stora och små sammanhang, från svälta till Facebook. Facebook, andra sociala medier, bloggar, vilka jävla skämt. Bottennapp. Ångestkällor. Missbrukade så det skriker om det. Fina syften förstörs och tas över av felanvändning. Missbruk. En ny hemsk värld öppnas. Vart fan kom det extrema bekräftelsebehovet ifrån? Den konstanta tävlingen om vem som får mest uppmärksamhet och vem som är snyggast, populärast, har bäst liv och har högst status. Vad i helvete? Evolutionsteori och naturligt utval kan jag köpa som en naturlig process i all biologisk utveckling, men det här.. det är fel, sorgligt och rentav tragiskt. Inte konstigt att människor mår så dåligt när man hela tiden jämförs med andra och måste hänga med för att inte bli bortglömd. För så är det ju. Är man inte med i den där hemska jävla tävlingen är man bortglömd, borta, man finns inte. Lyckas man stå emot och stå upp för sig själv och strunta i tävlingen är man på rätt spår, tyvärr är det inte många som har styrkan att säga ifrån. Vem vågar avstå tävlingen om det innebär att man blir bortglömd och förlorar sitt umgänge? Jag kan inte ens säga att jag själv avstår till hundra procent, men jag kan säga att jag önskar så sjukt jävla mycket att jag verkligen kunde göra det. Det är inte värt det. Uppmärksamhet på nätet i form av enkla knapptryckningar (ex. "likes") och några få stavelser är inte värd besväret man får stå ut med, det är inte värt att må psykiskt dåligt med prestationsångest och ett självförtroende som bara blir sämre och sämre bara för att få lite uppmärksamhet på nätet, uppmärksamhet som egentligen i princip inte betyder ett skit. Men den här världen är sjuk, man tycker att det är värt det, för här måste alla hävda sig så fruktansvärt och man kan ju inte vara en sådan som bara försvinner i mängden, man kan ju inte inte synas, varför ska man då finnas till? Äckliga värld. Tragiska värld. Och då klarar sig en artonåring troligtvis sig bättre än en fjortonåring så vad gnäller jag på egentligen. Jag tyckte att internetvärlden var jobbig och påfrestande när jag själv var tolv-tretton-fjorton och sedan dess har den spårat ur betydligt mer. Hade jag varit fjorton nu hade JAG spårat ur. Gått under. Den här världen är sorglig, vidrig. Jag önskar att jag hade levt i en annan tidsperiod. Såhär ska det inte vara. Det här är inget bra liv. Det här är ingen bra värld.
Bilder #2 12 juni 2012
.
Bilder 12 juni 2012
Ångest trots sommarlov
Tisdag. Skolavslutning. Vit långklänning. Sitta mitt på en rad i aulan utan panika och springa därifrån (score!). Fika på NV. Få se två grymma provresultat på två av proven jag stressat med senaste två veckorna - 24/25 poäng och MVG på fysik B-provet samt 47/48 (satans slarvfel..) poäng och MVG på kemi B-provet. Umgås med nyblivna NV3. Trots sommarlovsstarten spendera halva dagen kvar i skolan på vårt andra hem gamla NV för sista gången innan flytten i höst. Se pojkvännens band Insited giga och agera fotograf. Gå ut på en kvällspromenad och fota lite.
Jag har ändå hunnit med en del idag.
Tyvärr slutade denna underbara dag med väldigt mycket ångest. Jag är så så så otaggad på morgondagen, jag har nämligen körlektion 3 då. Känns inte så bra. Mitt senaste besök på trafikskolan var till viss del inte bra och dessutom har jag i dagarna avbokat två körlektioner (pga sjukdom och skolavslutning) som skulle ägt rum igår och idag.. förväntar mig nästan en hel del kommentarer om det trots att jag vet att det är helt okej att avboka. Därför känns det inte bra för imorgon. Och känns det inte bra allmänt kommer jag inte att köra bra, och vet jag att jag inte kommer att köra bra kommer jag bara att bli ännu mer stressad och ångestfylld. Fyfan. Vill inte att morgondagen ska komma. Hade det inte varit för morgondagen hade det känts rätt bra med sommarlov. Inte nu. Inte såhär. Inte när det enda jag inte orkar tänka på just nu är det enda jag faktiskt har att tänka på. Körkortet. Skit också.
Lägger strax upp ett inlägg med bilder från dagen. Ja, om blogg.se-appen fungerar det vill säga...
Jag är så stolt över mig själv
Hej bloggen!
Idag var jag på ett topphemligt möte i Sturegallerian, standard men sååå spännande! Vad kan det ha handlat om då tro!? Det kan jag tyväärr inte berätta än hihi! Ni får väl se någon gång kanske! Måste kila, pusspuss! <3
Eller? Nja.. snarare typ:
Hejsan hoppsan säger jag som för tillfället är sjukt stolt över mig själv.
Dagen har varit så jäkla random, så jäkla påfrestande men samtidigt så jäkla bra! Jag tar det från början: redan i förra veckan bestämdes det att jag och två klasskompisar idag skulle åka in till Stockholm tillsammans med några representanter från våra parallellklasser för att möta en dude från Studentmäklarna med uppdraget att boka in en studentskiva till nästa vår! Dock, i och med att jag varit sjuk hela helgen och fortfarande inte kände mig helt hundra igårkväll bestämde vi att de andra skulle åka utan mig. Så så såg det ut ända tills mitt på dagen idag en halvtimme innan deras tåg skulle gå då det plötsligt visade sig att vi bara hade en representant kvar från klassen som kunde åka. Det hela slutade med att jag fick "mana up", offra mig för laget (klassen) och kriga iväg i alla fall!
Oj, oj, oj, oj.. så mycket jobbiga saker på en gång...
* Tågresa in till stan och hem från stan med folk som inte riktigt är så pass nära som exempelvis pojkvännen (vilket folk nästan måste vara för att jag ska känna mig helt socialt bekväm i jobbiga situationer), till och med med några jag knappt känner.
* Lång tid spenderad inne i stan långt hemifrån och alltså utan människor jag känner mig helt trygg med.
* Göra en sådan här grej när man inte alls känner sig frisk.
* Ett viktigt möte där man faktiskt måste vara engagerad och delaktig oavsett hur ångestfyllt det är.
Osvosv, jag kan inte ta upp alla små detaljer för då blir listan oändlig.
Jag tror man hajar, många jobbiga saker på en och samma gång. Trots detta gick det så sjukt jävla bra!! Jag var bara nära panik två ynka gånger och det bröt aldrig ut i ett rent helvete utan stannade någonstans innan, helt jäkla otroligt. Förstår inte hur det kunde gå så sjukt bra men jag är otroligt glad att det gjorde det! Förutom att jag lyckades genomlida det hela utan att må psykiskt jättedåligt hade vi faktiskt väldigt trevligt där inne i stan allihop! Dessutom gick själva mötet kanonbra. Först mötte vi upp duden från Studentmäklarna i Sturegallerian så ja, det jag skrev ovan stämmer delvis faktiskt haha. Mötet inleddes där för att sedan fortsätta med en visning på en nattklubbslokal. Efter att ha sett den samt gått igenom kontraktet bestämde vi oss för att satsa på det, så vi skrev under och nu är det klart! Lokal och datum kirrat, nu gäller det bara att betala ett förskott samt sälja en massa biljetter i höst! Jag tror faktiskt att det kommer att bli riktigt coolt, blev taggad på att besöka nattklubben vi bokade redan innan vår skiva haha. Kanske blir min första utgång där, vi får väl se! Tio dagar kvar för övrigt, sedan smäller det!
Åh. Jag är helt galen just nu. Fyfan vad kulkulkul, mår så brabrabra, är så gladgladglad och är så stoltstoltstolt över mig själv!
Går allt som det ska äger min klass blivande NV3:s studentskiva rum på Ace nästa vår! Can't wait!
Idag var jag på ett topphemligt möte i Sturegallerian, standard men sååå spännande! Vad kan det ha handlat om då tro!? Det kan jag tyväärr inte berätta än hihi! Ni får väl se någon gång kanske! Måste kila, pusspuss! <3
Eller? Nja.. snarare typ:
Hejsan hoppsan säger jag som för tillfället är sjukt stolt över mig själv.
Dagen har varit så jäkla random, så jäkla påfrestande men samtidigt så jäkla bra! Jag tar det från början: redan i förra veckan bestämdes det att jag och två klasskompisar idag skulle åka in till Stockholm tillsammans med några representanter från våra parallellklasser för att möta en dude från Studentmäklarna med uppdraget att boka in en studentskiva till nästa vår! Dock, i och med att jag varit sjuk hela helgen och fortfarande inte kände mig helt hundra igårkväll bestämde vi att de andra skulle åka utan mig. Så så såg det ut ända tills mitt på dagen idag en halvtimme innan deras tåg skulle gå då det plötsligt visade sig att vi bara hade en representant kvar från klassen som kunde åka. Det hela slutade med att jag fick "mana up", offra mig för laget (klassen) och kriga iväg i alla fall!
Oj, oj, oj, oj.. så mycket jobbiga saker på en gång...
* Tågresa in till stan och hem från stan med folk som inte riktigt är så pass nära som exempelvis pojkvännen (vilket folk nästan måste vara för att jag ska känna mig helt socialt bekväm i jobbiga situationer), till och med med några jag knappt känner.
* Lång tid spenderad inne i stan långt hemifrån och alltså utan människor jag känner mig helt trygg med.
* Göra en sådan här grej när man inte alls känner sig frisk.
* Ett viktigt möte där man faktiskt måste vara engagerad och delaktig oavsett hur ångestfyllt det är.
Osvosv, jag kan inte ta upp alla små detaljer för då blir listan oändlig.
Jag tror man hajar, många jobbiga saker på en och samma gång. Trots detta gick det så sjukt jävla bra!! Jag var bara nära panik två ynka gånger och det bröt aldrig ut i ett rent helvete utan stannade någonstans innan, helt jäkla otroligt. Förstår inte hur det kunde gå så sjukt bra men jag är otroligt glad att det gjorde det! Förutom att jag lyckades genomlida det hela utan att må psykiskt jättedåligt hade vi faktiskt väldigt trevligt där inne i stan allihop! Dessutom gick själva mötet kanonbra. Först mötte vi upp duden från Studentmäklarna i Sturegallerian så ja, det jag skrev ovan stämmer delvis faktiskt haha. Mötet inleddes där för att sedan fortsätta med en visning på en nattklubbslokal. Efter att ha sett den samt gått igenom kontraktet bestämde vi oss för att satsa på det, så vi skrev under och nu är det klart! Lokal och datum kirrat, nu gäller det bara att betala ett förskott samt sälja en massa biljetter i höst! Jag tror faktiskt att det kommer att bli riktigt coolt, blev taggad på att besöka nattklubben vi bokade redan innan vår skiva haha. Kanske blir min första utgång där, vi får väl se! Tio dagar kvar för övrigt, sedan smäller det!
Åh. Jag är helt galen just nu. Fyfan vad kulkulkul, mår så brabrabra, är så gladgladglad och är så stoltstoltstolt över mig själv!
Går allt som det ska äger min klass blivande NV3:s studentskiva rum på Ace nästa vår! Can't wait!
Miss Skeptical. Ett skeptiskt, känsligt, inåtvänt, övertänkande, analytiskt, psykiskt instabilt, ordbajsande "mastermind" enligt Jung Typology Test, en petig perfektionist, NaturVetarnörd och grammarnazi med ett behov av att hävda sig eller en mainstream tonårstjej på cirkus 18 år med humörsvängningar, välj själva. Använder sig av skrivterapi under allt från intensiva ångestattacker till stunder av rastlöshet, stress, frustration och även de mindre frekventa sekvenserna av eufori här i livet. Bloggen "Miss Skeptical" är en ventil där både ångest, tankar, känslor, åsikter, texter och kanske även lite poesi och annan konst kommer ut. Välkomna att följa med ända ned på djupet och ända in i de innersta mörkaste skrymslena.
