Miss Skeptical

Kärleken. Det som blivit det vackraste som finns. Det som får mig att fortsätta kämpa, det som får mig att leva. När man hittat någon man kan se hela sitt liv med blir man ängslig och skör. Rädd att på något sätt förlora både denne någon och kärleken. Även om man aldrig vill lämna varandra kan man aldrig veta vad som väntar bakom hörnet. Slumpen, ett missförstånd eller fel val i trafiken, på några sekunder kan allt vara över. Livet är så skört, kärleken blir skör. Hur stark den än är är livet alltid skörare.

 

Jag ser mitt liv med dig. Får nästan svårt att njuta av nuet då jag konstant ser alla framtida situationer jag vill dela med dig. Längtar till saker, vill uppleva så mycket. Samtidigt känner jag att vart jag än är och i vilken situation jag än befinner mig är det värt det så länge jag är med dig. "Home is wherever I'm with you".

 

Drömmer konstant. Tänker att jag om ett år kan ha flyttat hemifrån med världens bästa pojkvän. Bästa möjliga scenario är att pojkvännens ködagar om ett år räcker till en studentetta åt oss med lagom avstånd till våra respektive högskolor. Pojkvännen konverterar till lärarhögskolan i höst men vart jag hamnar efter studenten om ett år är inte riktigt klart. Troligtvis på stockholms universitet eller KTH. Eller så gör jag något drastiskt och flyttar ned till Lund, förutsatt att jag får med mig min älskade naturligtvis. Annars blir det Stockholm, som sagt, home is wherever I'm with you. Under kvällen har jag kikat lite på studentbostäderna som ägs av föreningen som min pojkvän står i kö hos. Jag hade nog tittat på varenda bostadsområde utom ett när jag i stor besvikelse höll på att ge upp och övervägde att skippa att titta på det sista området. Till slut gav jag det en sista chans och tur var väl det, jag blev nämligen oerhört positivt överraskad. Jag hittade området med (enligt mig) några av de fräschaste bostäderna, den bästa miljön och omgivningen, minst antal krävda ködagar, det bästa av allt på många sätt helt enkelt! Jag är såld. Nu är det bara att hoppashoppashoppas på att vi får vår chans. Det känns nästan lite löjligt såhär långt i förtid, men att ett år går rysligt fort har jag minst sagt fått erfara så nog är det väl bra att vara förberedd alltid. Snart är vi där. På riktigt.