Kärleksutmaning
Den här veckan har varit och är fortfarande en riktig utmaning. Tomas har varit i studion hela veckan och har och håller fortfarande på att spela in Insiteds nya album. Vi sågs en snabbis innan deras spelning i tisdags, jag såg honom på avstånd under spelningen, det är allt. Sedan dess har vi inte setts alls och inte hörts av särskilt mycket heller. Det är första gången vi är utan varandra såhär länge, det känns väldigt annorlunda och är verkligen en utmaning. Samtidigt som det är härligt att längta är det så jäkla jobbigt. Det har varit skönt med egentid, dock har jag under de korta stunder de senaste dagarna då jag faktiskt inte haft något att göra blivit extremt rastlös. Det känns som att jag måste uppehålla mig själv konstant för att inte saknaden ska bli för påtaglig. Skrivande stund är definitivt en utav de jobbigaste om inte den absolut jobbigaste stunden som varit under den senaste veckan. Saknaden och tomheten är så stor att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Jag känner bara att det räcker nu, vi har fått pröva vår kärlek tillräckligt. Det behövs inte mer, det hade nog knappt behövts något överhuvudtaget, vi vet vart vi står. Han och jag. Vi.
