Stress, press & ångest
Lördagkväll den 2 juni.
Tre riktiga skoldagar kvar och totalt tio dagar kvar till sommarlovet. Lyckan borde vara total, men istället är jag stressad, pressad och ångestfylld. Fyra prov och ett inlämningsarbete kvarstår innan jag är fri och många timmar borde ägnas åt studerande. Men mitt i allt äger ett flertal födelsedagskalas och ett flertal studentfiranden rum, mitt i allt börjar min intensivkurs i körkortsutbildning, mitt i hela smeten står ett vrak, nämligen jag, mer psykiskt instabil än på länge. Hur jag ska klara av allt är en väldigt bra fråga som jag redan ställt mig själv otaliga gånger.
Ikväll är matteboken mitt sällskap.
Dessvärre är vi redan osams. Dessvärre har jag redan spillt ett antal tårar på de smårutiga blyertsfyllda räknepapprena, dessvärre ligger ett flertal av dessa redan sönderrivna i bitar över halva sovrumsgolvet, dessvärre är jag redan enbart sekunder ifrån att slänga både böcker, grafräknare och pennfodral rakt in i betongväggen. Hjärnan låser sig när man är pressad, när man vet att man måste prestera. Allt blir till rena grekiskan och man blir oförmögen att förstå. Matematikens värld brukar vara min räddning, nu flyr jag från den. Låt den kommande veckan gå fort. Låt mig överleva den. Tar jag mig igenom den kommande veckan tar jag mig nog igenom mycket.
Tre riktiga skoldagar kvar och totalt tio dagar kvar till sommarlovet. Lyckan borde vara total, men istället är jag stressad, pressad och ångestfylld. Fyra prov och ett inlämningsarbete kvarstår innan jag är fri och många timmar borde ägnas åt studerande. Men mitt i allt äger ett flertal födelsedagskalas och ett flertal studentfiranden rum, mitt i allt börjar min intensivkurs i körkortsutbildning, mitt i hela smeten står ett vrak, nämligen jag, mer psykiskt instabil än på länge. Hur jag ska klara av allt är en väldigt bra fråga som jag redan ställt mig själv otaliga gånger.
Ikväll är matteboken mitt sällskap.
Dessvärre är vi redan osams. Dessvärre har jag redan spillt ett antal tårar på de smårutiga blyertsfyllda räknepapprena, dessvärre ligger ett flertal av dessa redan sönderrivna i bitar över halva sovrumsgolvet, dessvärre är jag redan enbart sekunder ifrån att slänga både böcker, grafräknare och pennfodral rakt in i betongväggen. Hjärnan låser sig när man är pressad, när man vet att man måste prestera. Allt blir till rena grekiskan och man blir oförmögen att förstå. Matematikens värld brukar vara min räddning, nu flyr jag från den. Låt den kommande veckan gå fort. Låt mig överleva den. Tar jag mig igenom den kommande veckan tar jag mig nog igenom mycket.
Kommentarer
Trackback
