Tragisk värld
Som jag äcklas av världen ibland. Så falsk, så orättvis, så hemsk, så fel, både i stora och små sammanhang, från svälta till Facebook. Facebook, andra sociala medier, bloggar, vilka jävla skämt. Bottennapp. Ångestkällor. Missbrukade så det skriker om det. Fina syften förstörs och tas över av felanvändning. Missbruk. En ny hemsk värld öppnas. Vart fan kom det extrema bekräftelsebehovet ifrån? Den konstanta tävlingen om vem som får mest uppmärksamhet och vem som är snyggast, populärast, har bäst liv och har högst status. Vad i helvete? Evolutionsteori och naturligt utval kan jag köpa som en naturlig process i all biologisk utveckling, men det här.. det är fel, sorgligt och rentav tragiskt. Inte konstigt att människor mår så dåligt när man hela tiden jämförs med andra och måste hänga med för att inte bli bortglömd. För så är det ju. Är man inte med i den där hemska jävla tävlingen är man bortglömd, borta, man finns inte. Lyckas man stå emot och stå upp för sig själv och strunta i tävlingen är man på rätt spår, tyvärr är det inte många som har styrkan att säga ifrån. Vem vågar avstå tävlingen om det innebär att man blir bortglömd och förlorar sitt umgänge? Jag kan inte ens säga att jag själv avstår till hundra procent, men jag kan säga att jag önskar så sjukt jävla mycket att jag verkligen kunde göra det. Det är inte värt det. Uppmärksamhet på nätet i form av enkla knapptryckningar (ex. "likes") och några få stavelser är inte värd besväret man får stå ut med, det är inte värt att må psykiskt dåligt med prestationsångest och ett självförtroende som bara blir sämre och sämre bara för att få lite uppmärksamhet på nätet, uppmärksamhet som egentligen i princip inte betyder ett skit. Men den här världen är sjuk, man tycker att det är värt det, för här måste alla hävda sig så fruktansvärt och man kan ju inte vara en sådan som bara försvinner i mängden, man kan ju inte inte synas, varför ska man då finnas till? Äckliga värld. Tragiska värld. Och då klarar sig en artonåring troligtvis sig bättre än en fjortonåring så vad gnäller jag på egentligen. Jag tyckte att internetvärlden var jobbig och påfrestande när jag själv var tolv-tretton-fjorton och sedan dess har den spårat ur betydligt mer. Hade jag varit fjorton nu hade JAG spårat ur. Gått under. Den här världen är sorglig, vidrig. Jag önskar att jag hade levt i en annan tidsperiod. Såhär ska det inte vara. Det här är inget bra liv. Det här är ingen bra värld.
