Utmaning, kärlek, körkortsutbildning och ångest
Tänkte uppdatera läget och berätta lite om de senaste dagarna.
I lördags tog jag mitt förnuft till fånga och utmanade mig själv och mitt psyke något ordentligt. Jag tog bussen hem till en klasskompis som bor relativt avlägset för att umgås med honom samt ytterligare några klasskompisar. Vi designade deras blogg som ingår i deras projektarbete, "gejmade", umgicks och hade det trevligt ungefär fram till middagen då jag åkte hem och åt. Jag ville inte att utmaningen skulle bli alltför stor och jag ville heller inte riskera en väldigt negativ utgång, därav mitt val att åka hem och äta. Efteråt var det tänkt att jag skulle åka tillbaka, dock fick jag ångest en stund in på kvällen och började tveka. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga en andra gång, drog lite YOLO-pepp och sa åt mig själv att sluta oroa mig och leva och ha lite kul istället. Det slutade med att jag åkte tillbaka för ännu mer umgänge, skratt, prat, sång, gejming, nattbad, nattbastu och annat spännande. Riktigt riktigt kul hade jag, det är inte varje dag jag får för mig att ta ett dopp klockan två på natten tillsammans med en massa kompisar, det händer liksom inte. Jag är verkligen jättestolt över mig själv och framstegen jag gör hela tiden, det känns så jäkla bra.
I lördagsnatt kom även pojkvännen hem efter en vecka i studion.
Han kom och hämtade upp mig någon gång där på småtimmarna och efter det har kärleken minst sagt flödat. Det blev en väldigt sen kväll/tidig morgon följt av ett underbart dygn präglat av lycka, kärlek och andra härliga känslor. Jag har svävat som på moln sedan i lördagsnatt, kärleken har verkligen svämmat över. Helt fantastiskt.
Bild från ett besök på The Studio i september 2011
Idag måndag sov vi alldeles för länge och jag fick nästan stressa för att hinna iväg till alla dagens aktiviteter.
Först hade jag en körlektion där vi övade lite stadskörning och annat smått och gott. Det gick relativt bra, inte helt hundra såklart men det kunde definitivt ha gått sämre. Efteråt fick jag först irra runt på världens största mataffär i jakt på lite sen lunch för att sedan stå rastlös i en lång kö i hundra år medan klockan tickade på i hyperfart för att till sist snabbt stå och trycka i mig käket minuten innan det var dags att slå sig ner på en sketen stol och spendera dryga tre timmar på riskettan. Jag som redan har extrem och nästan överdriven respekt för trafiken förväntade mig att bli totalt psykiskt nedbruten och oförmögen att någonsin köra bil igen efter riskettan, men så illa var det faktiskt inte. Jag var med hela tiden, lyssnade hela tiden, fick inte panik över någonting och det blev inte jobbigt mer än en gång då bilderna blev lite för jobbiga. Eller, egentligen var de inte det men min hjärna ville gärna inbilla sig det. Han som höll kursen var riktigt bra, han hade en lättsam ton och fick det att inte bli alltför tungt samtidigt som allvaret ändå framgick, kunde inte ha blivit bättre. Nu är alltså riskettan avklarad, ett steg närmare körkortet med andra ord! Jag fick dessutom bokat alla körlektioner som ingår i intensivkursen när jag ändå var där borta på körskolan så det känns också hur bra som helst. Bara att köra på nu då!
Ikväll blir det nog inte alltför sent dessvärre.
Jag känner mig faktiskt till och med stressad av att jag måste gå och lägga mig. Jag var inte hemma från riskettan förrän halv åtta-åtta nu ikväll och efter det sprang tiden iväg. I och för sig ligger jag halvt utslagen i sängen av trötthet med stela muskler och huvudvärk efter en relativt tuff dag så jag orkar nog ändå inte göra särskilt mycket. Dock är det fortfarande jobbigt att känna sig begränsad, känna att man inte kan hitta på något om man nu skulle få lust med det och att man faktiskt behöver gå och lägga sig tidigt trots man har sommarlov. Jag har både körlektion och teorilektion imorgon så det gäller att vara pigg och alert, fan också. Just nu känns det inte alls bra. I skrivande stund fick jag plötsligt en ångest som heter duga så jag väljer nog att avrunda här. Fan också. Fan.
I lördags tog jag mitt förnuft till fånga och utmanade mig själv och mitt psyke något ordentligt. Jag tog bussen hem till en klasskompis som bor relativt avlägset för att umgås med honom samt ytterligare några klasskompisar. Vi designade deras blogg som ingår i deras projektarbete, "gejmade", umgicks och hade det trevligt ungefär fram till middagen då jag åkte hem och åt. Jag ville inte att utmaningen skulle bli alltför stor och jag ville heller inte riskera en väldigt negativ utgång, därav mitt val att åka hem och äta. Efteråt var det tänkt att jag skulle åka tillbaka, dock fick jag ångest en stund in på kvällen och började tveka. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga en andra gång, drog lite YOLO-pepp och sa åt mig själv att sluta oroa mig och leva och ha lite kul istället. Det slutade med att jag åkte tillbaka för ännu mer umgänge, skratt, prat, sång, gejming, nattbad, nattbastu och annat spännande. Riktigt riktigt kul hade jag, det är inte varje dag jag får för mig att ta ett dopp klockan två på natten tillsammans med en massa kompisar, det händer liksom inte. Jag är verkligen jättestolt över mig själv och framstegen jag gör hela tiden, det känns så jäkla bra.
I lördagsnatt kom även pojkvännen hem efter en vecka i studion.
Han kom och hämtade upp mig någon gång där på småtimmarna och efter det har kärleken minst sagt flödat. Det blev en väldigt sen kväll/tidig morgon följt av ett underbart dygn präglat av lycka, kärlek och andra härliga känslor. Jag har svävat som på moln sedan i lördagsnatt, kärleken har verkligen svämmat över. Helt fantastiskt.
Bild från ett besök på The Studio i september 2011
Idag måndag sov vi alldeles för länge och jag fick nästan stressa för att hinna iväg till alla dagens aktiviteter.
Först hade jag en körlektion där vi övade lite stadskörning och annat smått och gott. Det gick relativt bra, inte helt hundra såklart men det kunde definitivt ha gått sämre. Efteråt fick jag först irra runt på världens största mataffär i jakt på lite sen lunch för att sedan stå rastlös i en lång kö i hundra år medan klockan tickade på i hyperfart för att till sist snabbt stå och trycka i mig käket minuten innan det var dags att slå sig ner på en sketen stol och spendera dryga tre timmar på riskettan. Jag som redan har extrem och nästan överdriven respekt för trafiken förväntade mig att bli totalt psykiskt nedbruten och oförmögen att någonsin köra bil igen efter riskettan, men så illa var det faktiskt inte. Jag var med hela tiden, lyssnade hela tiden, fick inte panik över någonting och det blev inte jobbigt mer än en gång då bilderna blev lite för jobbiga. Eller, egentligen var de inte det men min hjärna ville gärna inbilla sig det. Han som höll kursen var riktigt bra, han hade en lättsam ton och fick det att inte bli alltför tungt samtidigt som allvaret ändå framgick, kunde inte ha blivit bättre. Nu är alltså riskettan avklarad, ett steg närmare körkortet med andra ord! Jag fick dessutom bokat alla körlektioner som ingår i intensivkursen när jag ändå var där borta på körskolan så det känns också hur bra som helst. Bara att köra på nu då!
Ikväll blir det nog inte alltför sent dessvärre.
Jag känner mig faktiskt till och med stressad av att jag måste gå och lägga mig. Jag var inte hemma från riskettan förrän halv åtta-åtta nu ikväll och efter det sprang tiden iväg. I och för sig ligger jag halvt utslagen i sängen av trötthet med stela muskler och huvudvärk efter en relativt tuff dag så jag orkar nog ändå inte göra särskilt mycket. Dock är det fortfarande jobbigt att känna sig begränsad, känna att man inte kan hitta på något om man nu skulle få lust med det och att man faktiskt behöver gå och lägga sig tidigt trots man har sommarlov. Jag har både körlektion och teorilektion imorgon så det gäller att vara pigg och alert, fan också. Just nu känns det inte alls bra. I skrivande stund fick jag plötsligt en ångest som heter duga så jag väljer nog att avrunda här. Fan också. Fan.
Trackback
